Dag 14 – Bästa julminnet

Förra gången jag gjorde den här utmaningen handlade det om julminnena jag ger mina barn, så den här gången får jag väl bjuda på ett eget minne…

Jag kan inte säga att det är ett av de bästa minnena (finns så många) men en rolig anekdot som alltid får mig att le är det i varje fall!

Efter att jag och mina systrar flyttat hemifrån hade vi alltid stans skruttigaste julgranar i mitt föräldrahem. Mina föräldrar försökte nog rationalisera bort julgranen genom att inte köpa nån, och när jag och mina systrar kom hem till mamma och pappa på julaftons förmiddag blev vi lika förskräckta varje gång och bestämde oss för att ta saken i egna händer. Sagt och gjort, vi systrar åkte iväg i pappas bil (en tomteröd Volvo 245:a med takräcke) till närmsta granförsäljningsställe och ni kan ju allihop föreställa er hur granarna som stod kvar på julafton såg ut; sneda, vinda, barrfattiga och glesa. Men det var åtminstone en julgran och utan en sån kan man ju inte fira jul!

Den här granen är från mitten av 90-talet och jag tror att bilden talar för sig själv (även om bildkvaliteten lämnar en del att önska)..