John Legend har spelat in en ny version av julklassikern ”Baby it’s cold outside” tillsammans med Kelly Clarkson och samtidigt passat på att modernisera texten lite.

Duetten har tidigare fått kritik för att inte vara helt politisk korrekt. Det är främst textraden ”what’s in this drink?” I originalet som fått kritik för att den insinuerar att den kvinnliga rösten skulle bli drogad som en del av den manliga röstens övertalningskampanj för att få henne att spendera natten hos honom.

I Legends nytappning låter istället den delen av konversationen så här:

Kvinnlig röst: ”What will my friends think”

Manlig röst: ”I think they should rejoice”

Kvinnlig röst: ”If I have one more drink?”

Manlig röst: ”It’s your body, and your choice”

Helt klart en mer modern och jämställd textvariant än originalet. Men det är inte bara den passagen som är uppdaterad. Istället för att t ex försöka övertala den kvinnliga parten att stanna så erbjuder sig nu den manliga att ringa en taxi och be dem skynda sig.

Låten kommer att finnas med på John Legends nya julalbum ”A Legendary Christmas: The Deluxe Edition” som enligt uppgift släpps den 8/11 och det ska faktiskt bli riktigt spännande att få höra den tycker jag!

Redan när jag först hörde talas om den började jag längta efter den, filmen Last Christmas med Whams paradnummer i huvudrollen. Jag har länge haft ett speciellt förhållande till just den låten. Den har liksom blivit startskottet på julen för mig. Första gången jag hör den i ett offentlig sammanhang, ja då är det jul på riktigt!

Filmen har varit planerad sedan länge, men så gick George Michael tragiskt bort 2016 och projektet lades på is, men nu är de äntligen dags! Den 8 november har den världspremiär och den 15 november går den upp på svenska biografer.

Filmen har naturligtvis Whams Last Christmas som ledmotiv och bara det gör ju den sevärd i mina ögon! Dessutom ska den enligt utsago ha en hel del tidigare outgivna låtar av George Michael med på soundtracket.

Då, när jag först hörde om filmen hade jag ingen aning om handlingen, och ska jag vara ärlig så känns den faktiskt lite cheesy & Bridget Jones-aktig nu när jag läser om den.

Filmen utspelar sig i London runt jul, huvudpersonen Kate jobbar i en julbutik, har en taskig chef, är singel och verkar ha en något trasslig relation till sin mamma. En dag möter hon en främling utanför jobbet som till en början verkar rätt irriterande, men som snart visar sig vara rena drömprinsen och därifrån verkar filmen vara en klassisk romantisk komedi. Inte helt olikt Bridget Jones, eller hur..?

Hur som helst ska jag inte sticka under stol med att jag faktiskt gillade Bridget Jones när den kom (och kanske de följande tiotalet gånger jag såg den, innan jag tröttnade lite), och filmens ledmotiv i kombination med inramningen (julbutiken, ett London i julskrud) och (vad jag förutsätter) en klassisk romantisk ”happy ending” gör att jag nog måste se den! 🙂