Mina julgransdekorationer är en historia för sig och jag har som bekant en rätt diger samling julgranskulor. En gång för några år sen försökte jag mig på att räkna dem, men jag kom av mig strax efter 380 och det är som sagt ett par år sen… Sen dess har det tillkommit ytterligare några även om jag inte alls är lika aktiv längre i mitt letande efter fina kulor. Nuförtiden blir det bara om jag råkar snubbla över någon oemotståndligt fin pumla. 🙂 Som t ex de här som jag hittade på Emmaus julloppis för nåt år sen! Guldfärgade i bladtunt glas med små facetterade stjärnor; jag kunde helt enkelt inte låta bli dem!

I år har vi endast ”gammaldags” glaskulor i granen och jag är så svag för dessa sköra skönheter, här är ett annat vintagefynd med några år på nacken! Ljusröd med handmålade snöflingor i vitt och precis lika skör som de två här ovan. Jag blir lika glad varje jul när jag inser att de klarat sig ytterligare ett år utan att gå sönder!

Den där smala, avlånga droppformen är för övrigt en sak jag är svag för i min gran. Här nedan är ytterligare två exempel, betydligt yngre än de ovan dock. På den vänstra bilden nedan ser ni även en av mina australiensiska glitterkulor, den randiga i rött, guld & grönt!

Den kulan har varit med ett bra tag nu, jag blev störtförälskad i dem när jag var i Australien för över tio år sen. Mönstrade i olika juliga färger och fyllda med glitter… Och jag fick med dem hem i handbagaget utan missöden trots två byten av flyg på vägen! En av dem gick tyvärr i kras häromåret, men de övriga är still going strong!

På tal om kras, det är sånt som händer när man envisas med sköra glaskulor och man skulle kanske kunna tro att det är ungar eller hund som ligger bakom olyckorna, men de få gånger nån kula har gått i backen så är det oftast granen själv som är den skyldige. När granen stått inne nån vecka och grenarna börjar sloka lite så händer det lätt att nån kula halkar av sin kvist.. Och det är inte hela världen, det viktigaste är ju att se till att ingen gör sig illa på skärvorna!

Men låt oss fortsätta kika på (hela) kulor! De här handmålade godingarna är nytillverkade efter gamla förlagor. Jag fyndade hela lådan (sex kulor) för under en hundring på slutrean efter jul häromåret!

Sen är jag barnsligt förtjust i facetterade julgranskulor och kulor i form av små spiror. Den guldiga & den silvriga här nedan har både och så naturligtvis var jag tvungen att slå till på dem när jag hittade dem på Magasin du Nord i Köpenhamn för snart tio år sen!

Kort sagt, jag älskar mina kulor och minns faktiskt när och var jag införskaffat dem allihop med några få undantag.. Och att årets gran inte har plats för alla gör faktiskt inte så mycket, på så vis kan man ju få lite omväxling i julgranstemat utan att behöva köpa nytt!

Nu är den äntligen inne!

Jag menar såklart vår fina egenhuggna (ok sågade) julgran som vi hämtade hem från en snöig vinterskog förra söndagen… Sen dess har den legat på vår altan och väntat på rätt tillfälle och i fredags var det dags!

En ledig fredageftermiddag/kväll tillsammans hela familjen med tänd brasa i kaminen, varm glögg i muggarna och julmusik i högtalarna, det var ju som upplagt för att ta in och klä den! Men den var hög… Inte ens den höga trappstegen räckte till utan vi fick ta i med utomhusstegen som i vanliga fall bara åker fram när sotaren kommer på besök. Dessutom fick vi kapa 30 cm i toppen för att få på stjärnan, men nu har vi ett ståtligt  julträd på ca 3.80m i vårt vardagsrum! Och den var betydligt tätare än jag vad jag fått för mig när vi hittade den ute i skogen…

Det är absolut ingen färggrann och nästan lite småkitchig ”disneygran extra allt” som de supertäta kungsgranar vi haft de senaste tio åren. Nä, den här granen krävde en lite annorlunda klädsel. Den känns betydligt mer Fanny & Alexander, eller kanske Downton Abbey än Disney vilket också fick avspegla sig i dekorationerna vi valde att hänga i grenarna. Det var enbart klassiska glaskulor och spiror som fick komma fram, inga grinchar eller amerikanska presidenter. Inte ens färgglada lampkulor eller mina söta christmas fairies fick komma med i årets gran! Det hade iofs inte bara med känslan att göra, den här granen är långt ifrån lika tät som våra tidigare granar så alla kulor hade helt enkelt inte fått plats i den..

Och ljusen sen, årets gran var lite för gles för att kunna dölja de kulörta lamporna (som annars brukar gömma sig inne bland grenarna på granen och endast märkas genom reflektioner i kulorna), nä, den här granen krävde faktiskt klassiska julgransljus i sina grenar. Det allra finaste hade såklart varit riktiga levande ljus i klassiska gammeldags julgransljushållare, men eftersom vi är lite för rädda om vårt hem för att riskera eldsvådor så fick vi nöja oss med det näst bästa; trådlösa batteridrivna LED-julgransljus och det blev faktiskt riktigt bra! Jag är riktigt nöjd med årets gran, den är så fin, klassiskt julig och ståtlig där den står! ❤