Om jag nu får lov att citera Bellman…

Är den inte ljuvlig?

Det var precis som om den kände på sig att nu är det dags! Den knoppiga amaryllisen jag köpte och ställde fram i förra veckan med ursäkten ”så länge den inte blommar är det ju faktiskt bara en grön växt”.

”en grön växt”

Men igårkväll när jag kom hem såg den ut så här.. Redan då anade jag att den inte skulle kunna hålla sig mycket längre!

Sprickfärdig!

Och helt riktigt, det blev en liiiiten tjuvstart (för det är ju faktiskt inte december förrän i morgon). Men det är ok lilla fina Amaryllis, du är förlåten! För nu är det faktiskt äntligen dags!

I kväll åker min underbara kalenderbonad upp med varsitt litet paket till ungarna, och jag längtar efter att få öppna första luckan i snällkalendern i morgon bitti! Men adventsstjärnorna och ljusstakarna får vackert vänta lite till. De åker inte fram förrän på lördag kväll…

”Glad sista november på er!” som en kollega så glatt hälsade mig med här i morse. ❤