Kom tillbaks till jobbet igår efter en lång skön julledighet och möttes av min fina vepa med klättrande tomtar! Jag fyndade den på Röda korsets loppmarknad innan jul för en tia, och om jag inte är helt fel ute så är den formgiven av Jerry Roupe.

Jag blev stormförtjust i de tre små tomtarna som klättrat upp på en pall och varandra för att kunna spika upp stjärnan! Tyvärr har vi inte fler lediga väggar hemma för bonader så den fick förgylla mitt kontor istället i december.

Men när jag möttes av den igår kände jag att det fick vara nog med julandet för den här gången. Hemma börjar julpyntet gradvis försvinna ner i sina lådor. Det började ju med granen lagom till trettonhelgen och slutar nog med adventsstjärnorna nu till tjugondedag Knut.

Och är det inte det som är en del av charmen med jul? Att man först får längta sig halvt fördärvad hela hösten, för att sen frossa i december och slutligen plocka bort den i januari..? Så att man sen kan börja längta på nytt framemot höstkanten… 😉