Sitter och tjuvkikar på årets julkollektion från Ikea med ska erkänna att jag inte är jätteimponerad. Visst, det är jättefina ro- och stämningsfyllda bilder, men inget som direkt pockar på min köpnerv..
Garntomtar till riset har jag redan (fast mycket sötare, dottern har ju pysslat dem själv!) och tomtarna i bakgrunden här ovan, är inte de väldigt lika Åsas vättar..?
Men för all del, nog kommer det bli minst en tur till det blågula varuhuset innan jul, om inte så för att bunkra lite förbrukningsvaror som t ex ljus, och de här fina facetterade ljusen kommer nog slinka med hem… Och känner jag mig själv rätt så kommer det nog bli några gulliga kakformar också… 🙂
Och om man nu ska vara ärlig (och det ska man väl?) så är det väl egentligen ett ganska gott tecken? Att jag är rätt nöjd med det julpynt jag samlat på mig genom åren och inte känner nåt större behov av att köpa nytt varje år..? Men det är klart, lite inspiration kan man ju alltid passa på att insupa… 😉
Julafton började precis som den skulle med kalenderljus och paketöppning!
Tomten hade ju varit här och lämnat paket i våra julstrumpor! Tom hunden fick en ny pipleksak i form av en tomte även om han nog börjar bli lite för gammal för leksaker, han låg mest och myste den… ❤
Sen var det dags för klassikern filmjölk med pepparkakssmulor till frukost. När jag var liten fanns inte pepparkaksfil att köpa så då fick man lösa det såhär istället, supergott! 🙂
När frukosten var avklarad var det dags att grädda vörtbröd till julbordet! Jag testade det 
Under tiden brödet stod i ugnen passade vi på att duka bordet. Samma mörkblå duk som vanligt, mina fina jultallrikar och makens ärvda silverbestick samt ett hopplock av udda ljuslyktor i vitt och mässing. Efter jag tog bilden kompletterade vi med mörkgröna linneservetter, julröda tulpaner i enkla glasvaser och små kottar/kvistar av lärkträd.
Mina egentillverkade våningsfat som jag serverar bröd & julgotter på behövde monteras så det passade jag också på att göra när jag ändå stod i köket..
När klockan nästan var dags för Kalle Anka började våra gäster anlända och jag la undan telefonen/kameran (julafton ska njutas av i sällskap av verkliga vänner & familj och inte sociala medier). Glöggen serverades och vi hade lika roligt åt Kalle & hans vänner som vi brukar ha, ungarna hade tydligen varit snälla också för tomten dök upp i år igen! (Även om sjuåringen börjar ana oråd, hon och hennes fyraåriga kusin tillbringade resten kvällen med att försöka lista ut vem som gömde sig bakom skägget…) Sen var det dags för sillabordet och jag tillät mig ett litet undantag från telefonförbudet. Det såg så himla mysigt ut när det började skymma ute och maten stod på bordet i sällskap av levande ljus!
Sen fortsatte det med kallskuret & småvarmt för att följas av ett gottebord, allt ackompanjerat av skratt & glada röster, klirrande glas och nöjda miner precis som sig bör! Det hela slutade med att jag somnade mätt och belåten med ett stort leende på läpparna!
Morgonen bjöd i övrigt på ett ganska trist gråkallt och blött mörker och jag var väl lite småstressad som vanligt när logistiken inte klaffar helt hundra (ni vet, vantar som tappar bort sig, vägarbeten som tar plats, dåligt med parkeringsplatser osv), men när vi väl kom fram till kyrkan så kändes allt plötsligt helt ok igen, trots borttappad vante och duggregn. 🙂 Det lös så inbjudande från kyrkfönstren och kyrkbacken var full av finklädda barn som längtade efter att få jullov… ❤
Till slut kom vi i alla fall hem med ett träd, en helt ok kungsgran på närmre 3.5 meter.. Det är ju just det som är problemet. Att vi har så högt i tak där granen står och vill man ha en stor gran så är utbudet ganska begränsat…
Inte många granar som ser nåt ut för välden när de står där i sin nätstrumpa, men åh så mycket enklare de blir att hantera! Både att få in genom dörren och ner i granfoten…
Tidigare har jag varit ganska militant angående att stjärnan är det sista man sätter i granen, man liksom kröner sitt verk på slutet! Men nu har det blivit så att det är den som åker upp först i granen, mest av praktiska skäl… Det är ganska svårt att nå upp till toppen på granen när nätet är borttaget och grenarna spretar yvigt åt alla håll. Lättare att få det gjort i början då…
Och så himla pjåkig är den faktiskt inte! Visst, det är ingen praktgran som den vi hade 2014, men den är helt ok och jag gillar den!!
Det här är vad jag njöt av igår kväll; Julkonserten 
JULPUSSAR 