I torsdags när maken kommit hem från jobbet gav vi oss ut på ytterligare en granjakt, vilken i ordningen minns jag faktiskt inte. Visst är det mysigt att strosa omkring bland alla granar och välja, men granförsäljarna här i stan är nog ganska trötta på mig vid det här laget… Till slut kom vi i alla fall hem med ett träd, en helt ok kungsgran på närmre 3.5 meter.. Det är ju just det som är problemet. Att vi har så högt i tak där granen står och vill man ha en stor gran så är utbudet ganska begränsat…Inte många granar som ser nåt ut för välden när de står där i sin nätstrumpa, men åh så mycket enklare de blir att hantera! Både att få in genom dörren och ner i granfoten…Tidigare har jag varit ganska militant angående att stjärnan är det sista man sätter i granen, man liksom kröner sitt verk på slutet! Men nu har det blivit så att det är den som åker upp först i granen, mest av praktiska skäl… Det är ganska svårt att nå upp till toppen på granen när nätet är borttaget och grenarna spretar yvigt åt alla håll. Lättare att få det gjort i början då…Och så himla pjåkig är den faktiskt inte! Visst, det är ingen praktgran som den vi hade 2014, men den är helt ok och jag gillar den!!