På  riktigt! Låg och slumrade med lillprinsen nu på morgonen efter en orolig natt och vaknade helt övertygad om att det var snö ute. Tjockt med fluffig, vit & nyfallen snö! Och att jag fortfarande hade en häst att plocka ut för härliga långa ridturer med rimfrost på mulen och snö som yr kring hovarna..

Först ut på morgonen!

Ibland fick vi sällskap trots den tidiga timmen…

Rimfrost på mulen!

Fram tills vi flyttade hem till västkusten igen för runt fem år sen var jag en inbiten hästtjej, eller det är jag väl iofs fortfarande, men jag har mer och mer halkat in på ponnymorsa-spåret nu.. Finns liksom inte riktigt tid för egen häst längre med barn, hus & jobb.. Men när vi bodde i storstan så hade jag en fin pålle att dra ut i snön på, och i natt drömde jag som sagt att jag var där igen med honom… Jag älskade att åka ut till stallet så fort det började ljusna ute, innan resten av stan hade vaknat, och brukade mötas av en riktig tröttmössa till häst.

Nyvaken pålle..

Men han var alltid med på noterna och älskade nog de där tidiga ridturerna lika mycket som jag. Först ut i snön liksom, de enda spåren vi såg var våra egna samt några morgonpigga rådjur, rävar och harar…

Nu får jag nöja mig med lite mindre snö och sällskap av hunden istället..

I och för sig inte fy skam det heller (inte när man möter en sån här soluppgång i alla fall!), men nån ridtur är det inte…