Tanken på den kitschiga ljusstaken i form av en julkrubba jag såg på en loppis häromveckan har inte lämnat mig ifred. Igår kände jag att jag bara var tvungen att ha den om den fanns kvar, vilket den naturligtvis inte gjorde..

Nåväl, vad är väl en bal på slottet för att citera askungen. Det var kanske lika bra ändå. Jag är inte helt säker på att mannen hade blivit lika förtjust i den som jag blev. Och jag försöker ju som sagt fasa ut värmeljus ur hushållet… Nu kan jag släppa tankarna på den!

På vägen ut från loppisen passerade jag en glasmonter vid kassan där de brukar låsa in de lite dyrare och ömtåliga prylarna. För tillfället är den mest full av läskigt stirrande porslinstomtar så jag brukar bara kasta ett snabbt öga när jag går förbi. Jag hade precis hunnit passera den när jag hajade till för längst ner i montern bredvid alla tomtar låg en helt underbar liten julkula i lövtunt glas..

Och när jag sen kommer till kassan med den där enda lilla kulan undrar damen där om jag gillar såna där gamla julkulor? Hon hade nämligen precis slängt en nästan likadan för den saknade hänget och om jag ville kunde jag få den på köpet..? Om jag ville?! Såklart!

Så ja, det blev en misslyckad men ändå rätt lyckad loppisrunda när allt kom omkring! 🙂