Jag tyckte att jag tjuvstartade när jag satte upp utebelysningen för nån vecka sen och ljusstakarna på jobbet igår. Glögg & lussebullar har jag smugit med sen nästan två månader tillbaks, julmusiken lyssnar jag bara på när ingen annan hör och tittar man riktigt riktigt noga i mitt köksfönster så står där en liten, ensam vit hyacint och sprider väldoft… Men that’s it!
Hemma är första advent heligt för mig, inga stjärnor, ljusstakar eller adventskalendrar åker upp innan dess (ok, möjligtvis precis kvällen innan så man kan njuta av dem på söndag morgon), och absolut inga tomtar eller granar!
Sen smygs det långsamt in, nån tomte här, en liten adventsgran där, och så plockar jag fram krubban, fyller på med lite fler hyacinter och nån gång mellan tredje och fjärde advent tas granen in. Men den kläs inte på direkten, utan först får den stå och ”gotta till sig” lite.
När jag var yngre och bodde hemma så var det stor skillnad på advents- och julsakerna. Adventssakerna togs fram till första advent, men resten fick vackert vänta tills dagen innan julafton (och granen kläddes inte förrän på julaftons morgon!). Nu när jag har en egen familj har jag börjat tulla lite på det, men liiite bär det ändå emot att tjuvstarta. Det är ju själva väntan som är så fin för mig! Att ha nåt att längta efter och se fram emot! Att få ägna en hel kväll, flera timmar, bara åt att klä granen t ex. Det är bland det bästa jag vet! 🙂
