Hemligheterna bakom mina sockerspröda struvor!

Häromdagen skrev jag ju om mitt klenätbak och idag tänkte jag avslöja hur jag gör mina struvor!Jag brukar passa på att göra struvorna i samband med att jag ändå håller på med klenäterna eftersom man redan har varm olja på spisen. Mina struvjärn har jag fyndat på diverse loppisar (det är en sån sak som jag brukar ha ögonen öppna efter så fort jag kliver in på en loppis). Alla är de fina på sitt sätt, men favoriten är ändå ”blomman” längst ner till höger på bilden, den ger jämna och fina struvor som släpper järnet lätt. Och så är den störst och ger följaktligen störst struvor! 😉Det här receptet räcker till ca 40-45 struvor, lite beroende på hur stort struvjärn man har.

  • 2 ägg
  • 1½ dl vatten
  • 2msk grädde
  • 90 g (ca 1½ dl) vetemjöl

Rör ihop alla ingredienser till en ganska rinnig smet. Därefter får smeten stå i kylen nån timme, dels så att mjölet sväller lite, men även för att bli riktigt kall. Sen är det dags för själva friteringen! Upplägget är detsamma som för klenäterna, 180 grader varm olja, ha lock nära till hands och gärna en termometer i oljan för att kunna hålla koll på tempen! Låt sen struvjärnet vila i den heta oljan nån minut så att det värms upp ordentligt och får en hinna av olja på sig.Action time! Ta upp struvjärnet ur oljan och doppa i smeten och låt det fräsa till. Var noga med att inte doppa för djupt i smeten! Kommer det smet på ovansidan av järnet så går det inte att lossa struvan från järnet på ett snyggt sätt när den är friterad och klar..Lyft sen tillbaks det smetklädda järnet ner i oljan, var noga med att sänka ner hela järnet under ytan så att hela struvan blir friterad. Låt det bubbla loss ett litet tag och håll sen koll på struvans färg, när den börjar bli gyllenbrun är det dags att plocka upp den!Återigen är det läge att ha ett fat med hushållspapper på i närheten så att överflödig olja kan rinna av.Oftast lossar struvorna lätt av sig själva när de är färdigfriterade (ibland tom redan innan man fått upp dem ur oljan!), men de första i en omgång kan vara lite trixiga att få av järnet. Peta försiktigt med en gaffel om den inte vill lossna från och ge inte upp om det blir några ”skräpstruvor” i början som går sönder! (Kolla noga i högerkanten på bilden nedan, där ligger resterna av mina två första skräpstruvor den här omgången.)När struvan har lossnat från järnet och överflödig olja sugits upp av hushållspappret så är det dags att doppa dem i socker! Till skillnad från mina klenäter så anser jag att struvorna måste doppas i socker (det är ju ingen socker i smeten). Ha en skål med strösocker intill din ”arbetsstation” och doppa ner struvorna medans de fortfarande är varma så att sockret fäster.Efter ett tag får man in snitsen och armarna börjar röra sig på automatik mellan oljan, smeten och sockerfatet och rätt som det är har man byggt sig ett mindre berg av sockerspröda struvor!Om det skulle gå åt skogen med mer än de första struvorna så kolla temperaturen på oljan så den säkert är 180 grader, rör sen runt några varv i smeten så att den blir jämn/homogen. Testa att byta struvjärn om du har fler att välja på, alla mina järn beter sig lite olika beroende på material, godstjocklek och släppvinklar (oj, nu kom visst ingenjören i mig fram!). Och har nån struva bränt fast i järnet så var noga med att få bort alla rester av den innan du försöker med nästa struva…

Så, det var nog allt jag kunde komma på i tipsväg, lycka till med struvbaket!

3 reaktioner på ”Hemligheterna bakom mina sockerspröda struvor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s