Så var julafton över och jag sitter här vid köksbordet (fortfarande iklädd julpyjamasen såklart!) och bara njuter! De röda tulpanerna från gårdagens bordsdekorationer har slagit ut under natten, jag har en kopp (balja!) chailatte bredvid mig och nallar lite av julgotterna när andan faller på… 🙂
Julafton började precis som den skulle med kalenderljus och paketöppning!
Tomten hade ju varit här och lämnat paket i våra julstrumpor! Tom hunden fick en ny pipleksak i form av en tomte även om han nog börjar bli lite för gammal för leksaker, han låg mest och myste den… ❤
Sen var det dags för klassikern filmjölk med pepparkakssmulor till frukost. När jag var liten fanns inte pepparkaksfil att köpa så då fick man lösa det såhär istället, supergott! 🙂
När frukosten var avklarad var det dags att grädda vörtbröd till julbordet! Jag testade det här receptet i år men ändrade kryddningen lite, jag vill ju ha ingefära, kardemumma & nejlikor i mitt vörtbröd!
Under tiden brödet stod i ugnen passade vi på att duka bordet. Samma mörkblå duk som vanligt, mina fina jultallrikar och makens ärvda silverbestick samt ett hopplock av udda ljuslyktor i vitt och mässing. Efter jag tog bilden kompletterade vi med mörkgröna linneservetter, julröda tulpaner i enkla glasvaser och små kottar/kvistar av lärkträd.
Mina egentillverkade våningsfat som jag serverar bröd & julgotter på behövde monteras så det passade jag också på att göra när jag ändå stod i köket..
När klockan nästan var dags för Kalle Anka började våra gäster anlända och jag la undan telefonen/kameran (julafton ska njutas av i sällskap av verkliga vänner & familj och inte sociala medier). Glöggen serverades och vi hade lika roligt åt Kalle & hans vänner som vi brukar ha, ungarna hade tydligen varit snälla också för tomten dök upp i år igen! (Även om sjuåringen börjar ana oråd, hon och hennes fyraåriga kusin tillbringade resten kvällen med att försöka lista ut vem som gömde sig bakom skägget…) Sen var det dags för sillabordet och jag tillät mig ett litet undantag från telefonförbudet. Det såg så himla mysigt ut när det började skymma ute och maten stod på bordet i sällskap av levande ljus!
Sen fortsatte det med kallskuret & småvarmt för att följas av ett gottebord, allt ackompanjerat av skratt & glada röster, klirrande glas och nöjda miner precis som sig bör! Det hela slutade med att jag somnade mätt och belåten med ett stort leende på läpparna!
Hoppas att er julafton var lika fin som min, det här var nog den bästa julafton jag någonsin firat! Fast det där är ju något jag tycks kläcka ur mig varje år… 🙂
Morgonen bjöd i övrigt på ett ganska trist gråkallt och blött mörker och jag var väl lite småstressad som vanligt när logistiken inte klaffar helt hundra (ni vet, vantar som tappar bort sig, vägarbeten som tar plats, dåligt med parkeringsplatser osv), men när vi väl kom fram till kyrkan så kändes allt plötsligt helt ok igen, trots borttappad vante och duggregn. 🙂 Det lös så inbjudande från kyrkfönstren och kyrkbacken var full av finklädda barn som längtade efter att få jullov… ❤
Via det här, några ljusslingor…
…och en liiiten tomtenisse..
…som på sitt eget vis försöker hjälpa till att klä granen..
Till det här! ❤ En barnvänlig julgran, lite naken kanske, men helt klädd i barnvänliga dekorationer, inget glas, inget porslin eller nåt annat som kan gå sönder om det skulle dimpa i backen. Mina fina glaskulor får vänta ytterligare något år innan jag vågar plocka fram dem igen..
Och tur är väl det, den lilla tomtenissen här ovan körde nämligen sin egen taktik för att klä granen, han kastade helt sonika kulorna på grenarna och hoppades att de skulle fastna! 😀 Funderar på om han sett för många tecknade julfilmer och på om jag skulle ta och investera i en kardborregran till nästa jul… 🙂
När koket börjar tjockna och liknar en kolasås (efter ca tio minuter) tar du kastullen från plattan och blandar ner kokosen.
Låt sedan kokossmeten svalna ett litet tag innan du rullar bollar av den..
Doppa bollarna i smält choklad och lägg dem i små pappersformar. Jag valde att dekorera mina med lite större rostade kokosflakes, men det går precis lika bra att bara strö lite vanlig riven kokos över dem!
De ser kanske inte mycket ut för världen, men passa på att njuta så länge det finns några kvar för de är försvinnande goda! Hälften av bitarna jag gjorde är redan uppätna vid det här laget. Får nog gömma resten om det ska finnas några kvar till julafton…
Jag har en nyfunnen kärlek till marmeladkonfekt (ni vet, sånt där fruksmakande, sockrat ”mormorsgodis” i olika färger) så när jag fick syn på ett recept på äppelkonfekt i Johanna Westmans bok 
I receptet står det äppelmos, men det hade jag inget hemma så jag kokade helt enkelt mitt eget mos lite snabbt och lätt och det gick utmärkt! I övrigt följde jag receptet (som var förvånansvärt enkelt!) och fick i slutänden jämna & fina marmeladbitar som nästan smälter i munnen! Supergoda var de så det blir nog till att göra en ny omgång innan jul, är inte säker på att de här räcker ända tills på lördag… 😉
Receptet är som följer för den som vill testa, och tycker man att det verkar mycket med 1/2 kg choklad så går det alldeles utmärkt att halvera receptet och använda den kondenserade mjölken som blir över till nåt annat smarrigt recept.(Vill du göra mer fudge så behåll förhållandet mellan choklad/kondenserad mjölk/smör, sen kan du experimentera hej vilt med smaksättningen och färgen/kakaohalten på chokladen!)
Värm sen upp den kondenserade mjölken över vattenbad och rör ner den hackade chokladen tills du har en jämn och fin chokladsmet, då klickar du ner smöret och rör tills det har smält.
Blanda därefter ner tranbären och pumpakärnorna, men spara en handfull till dekoration!
Skeda över blandningen i den papperklädda formen, fördela resten av tranbären & pumpakärnorna ovanpå chokladsmeten och tryck fast dem lite lätt.
Ställ sen formen kylskåpskallt i några timmar. När fudgen stelnat så lyft upp den ur formen och skär den i lagom bitar med en vass kniv.
Och voilà! Snygg vit chokladfudge med tranbär och pumpakärnor! Förvaras bäst i en lufttät burk i kylskåpet tills det är dags att äta.
Till slut kom vi i alla fall hem med ett träd, en helt ok kungsgran på närmre 3.5 meter.. Det är ju just det som är problemet. Att vi har så högt i tak där granen står och vill man ha en stor gran så är utbudet ganska begränsat…
Inte många granar som ser nåt ut för välden när de står där i sin nätstrumpa, men åh så mycket enklare de blir att hantera! Både att få in genom dörren och ner i granfoten…
Tidigare har jag varit ganska militant angående att stjärnan är det sista man sätter i granen, man liksom kröner sitt verk på slutet! Men nu har det blivit så att det är den som åker upp först i granen, mest av praktiska skäl… Det är ganska svårt att nå upp till toppen på granen när nätet är borttaget och grenarna spretar yvigt åt alla håll. Lättare att få det gjort i början då…
Och så himla pjåkig är den faktiskt inte! Visst, det är ingen praktgran som den vi hade 2014, men den är helt ok och jag gillar den!!
Bara att öppna paketet med de små blanka formarna sätter igång mina tankar om smaksättningar…
Jag gör det enkelt för mig och smälter först kokosfettet i vattenbad, sen rör jag bara ner chokladen i samma bunke tills den också har smält.. Därefter börjar det roliga, alla varianterna!
Sen blev det en sort med lite mörkare choklad smaksatt med finrivet apelsinskal och en vanlig ischoklad utan nån smaksättning alls.
Det här är vad jag njöt av igår kväll; Julkonserten 
JULPUSSAR 