Förresten, är man helt julskadad när första tanken är ”Varför har de julgranar på den?” när man ser fjärrkontrollen till bb-sängen..? 😀 Fast sen kickar förnuftet igång och säger att det måste vara pilar..

Förresten, är man helt julskadad när första tanken är ”Varför har de julgranar på den?” när man ser fjärrkontrollen till bb-sängen..? 😀 Fast sen kickar förnuftet igång och säger att det måste vara pilar..

Inte det minsta juligt men här är han (jag kan ju inte vara sämre än Johanna!). Senaste tillskottet i Julpussarfamiljen; vår sprajsans nya lilla julklappsbebis! Bara ett par dagar gammal nu (vi kom precis hem från BB) och redan så älskad av oss alla.. Det här kommer att bli en mysig jul! ❤

Hur söt var inte den här julreklamen från John Lewis då!? ❤
Av alla förlossningsrum på BB hamnar just jag i det med julgranstavlan! 🙂

Så här års tänds det många ljus hemma hos oss. Själv gillar jag känslan av att tända dem med tändstickor, älskar både lukten och det sprakande ljudet. Jag brukar tycka att tändare känns lite för mycket ”rökare” (cigaretter och det är jag inget stort fan av) men när jag hittade de här två med snöflingor på kunde jag bara inte låta bli!


Jag är visserligen van vid gröna vintrar det här laget (som västkustbo är man inte bortskämd med varken vita vintrar eller ens minusgrader på julafton), men det betyder ju inte att man inte kan drömma sig bort och längta efter långpromenader i bitande kyla med knarrande snö under fötterna.. Senast jag upplevde det var i januari i år, i NYC på en promenad i Central Park runt the Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir.
Efteråt var både jag och maken så frostnupna om kinderna att vi smet in på the Champagne Bar på hotell Plaza och beställde varsin ”Central Park”; varm choklad med Kaluha, Baileys, Grand Marnier toppad med vispad grädde. Definitivt något jag tänker försöka återskapa efter ruggiga vinterpromenader här hemma (förutsatt att det blir vinter nån gång)…
..och hur länge ska man lägga manken till för att få dem att göra det? Och för vems skull gör man egentligen det, sin egen eller barnens..?
Dottern fyller sex i vår och är ganska klyftig för sin ålder. Än så länge har hon nog inte funderat så mycket på om tomten finns eller inte, men när julen närmar sig är jag rädd att hon kommer få höra ett och annat om tomtens existens från sina äldre kompisar..
Förra julen köpte hon nog hela grejen utan att ifrågasätta det, tomten kom om nätterna i december och lämnade små paket i hennes paketkalender och när han dök upp livs levande (”hyrtomte” från Blocket) så var hon helt med på noterna; ”Det är jag som är barnet!” och ”Ja, jag har varit snäll hela året!”…
Paketkalendern kommer jag nog fortsätta med oavsett vad hon tror om saken, men frågan är väl hur mycket man ska anstränga sig med hela tomtegrejen på julafton?
Fast å andra sidan, i år får hon en lillebror och då får man väl börja om (även om det kanske är mest för min skull *hrm*), och skulle storasyster genomskåda det hela innan lillebror fattat grejen så får man väl helt enkelt bara inviga henne i hemlighetsmakeriet..?
Ibland är skillnaden mindre än man tror…
Berättade ju om min svaghet för amerikansk julgransbelysning för ett tag sen och fick faktiskt ett tips av Erica aka Tomtens Dotter på en brittisk webbshop som hade flera olika varianter på den typen av belysning jag söker; Christmas Time UK. Tyvärr visade det sig efter några undersökande mail att de inte skickar till Sverige… Men sidan är absolut värd ett besök ändå, ett fantastiskt ställe att ”fönstershoppa från soffan” på!
Istället sprang jag på den här slingan häromdagen som kanske skulle kunna funka, kombinerad på rätt sätt vill säga med ex vis granris och stora färggranna julkulor. För som den är nu påminner den mig mer om en somrig dansbana än Disneyjul…

De höll som bäst på att plocka fram julgrejerna när jag var på Ica Maxi senast och jag kan bara konstatera att det känns lite retro! Precis såna här röda honeycomb-klockor satte mamma alltid i köksfönstren när jag var liten!
Och mina systrar och jag hade virvateller (är det så de heter? Jag har faktiskt inte haft en aning om det innan!) i våra fönster. Minns hur rogivande det var att ligga och titta på deras stillsamma snurrande när man skulle somna…
Och så alla kompisar vars familjer hade glitter i sin gran! Gissa om jag var avundsjuk på dem!! Och det finaste av allt var sånt här lamettaglitter…
Vi hade inget glitter alls i vår gran, bara vanliga julgransljus och såna här facetterade plastkulor i guld, silver, rött & grönt..
Nå, märks det att jag är född på 70-talet..? 😉