Nu vill jag pausa lite och njuta riktigt ordentligt av allt julstök, skulle vi kunna trycka på pausknappen ett tag nu kanske? Eller varför inte starta om december..?
Det här är ju den absolut bästa tiden på hela året och jag vill att den ska vara läääänge!!
Ni vet den där känslan när man läser en bok som är sådär riktigt riktigt bra? En sån som man knappt kan lägga ifrån sig, men som man ändå inte vill ska ta slut..? Precis så känner jag om december, advent och tiden fram till jul! Jag vill så gärna vara här och nu, men tiden går som vanligt alldeles för snabbt när man har roligt! Jag längtar så till själva julafton, men vill samtidigt inte att den ska komma för det innebär ju slutet på den här perioden…
Snacka om att både vilja ha kakan och äta den! I-landsproblem de luxe liksom! 🙂
Jag brukar passa på att göra struvorna i samband med att jag ändå håller på med klenäterna eftersom man redan har varm olja på spisen. Mina struvjärn har jag fyndat på diverse loppisar (det är en sån sak som jag brukar ha ögonen öppna efter så fort jag kliver in på en loppis). Alla är de fina på sitt sätt, men favoriten är ändå ”blomman” längst ner till höger på bilden, den ger jämna och fina struvor som släpper järnet lätt. Och så är den störst och ger följaktligen störst struvor! 😉
Det här receptet räcker till ca 40-45 struvor, lite beroende på hur stort struvjärn man har.
Action time! Ta upp struvjärnet ur oljan och doppa i smeten och låt det fräsa till. Var noga med att inte doppa för djupt i smeten! Kommer det smet på ovansidan av järnet så går det inte att lossa struvan från järnet på ett snyggt sätt när den är friterad och klar..
Lyft sen tillbaks det smetklädda järnet ner i oljan, var noga med att sänka ner hela järnet under ytan så att hela struvan blir friterad. Låt det bubbla loss ett litet tag och håll sen koll på struvans färg, när den börjar bli gyllenbrun är det dags att plocka upp den!
Återigen är det läge att ha ett fat med hushållspapper på i närheten så att överflödig olja kan rinna av.
Oftast lossar struvorna lätt av sig själva när de är färdigfriterade (ibland tom redan innan man fått upp dem ur oljan!), men de första i en omgång kan vara lite trixiga att få av järnet. Peta försiktigt med en gaffel om den inte vill lossna från och ge inte upp om det blir några ”skräpstruvor” i början som går sönder! (Kolla noga i högerkanten på bilden nedan, där ligger resterna av mina två första skräpstruvor den här omgången.)
När struvan har lossnat från järnet och överflödig olja sugits upp av hushållspappret så är det dags att doppa dem i socker! Till skillnad från mina klenäter så anser jag att struvorna måste doppas i socker (det är ju ingen socker i smeten). Ha en skål med strösocker intill din ”arbetsstation” och doppa ner struvorna medans de fortfarande är varma så att sockret fäster.
Efter ett tag får man in snitsen och armarna börjar röra sig på automatik mellan oljan, smeten och sockerfatet och rätt som det är har man byggt sig ett mindre berg av sockerspröda struvor!
Om det skulle gå åt skogen med mer än de första struvorna så kolla temperaturen på oljan så den säkert är 180 grader, rör sen runt några varv i smeten så att den blir jämn/homogen. Testa att byta struvjärn om du har fler att välja på, alla mina järn beter sig lite olika beroende på material, godstjocklek och släppvinklar (oj, nu kom visst ingenjören i mig fram!). Och har nån struva bränt fast i järnet så var noga med att få bort alla rester av den innan du försöker med nästa struva…
Är det inte utanför stormarknaden så är det intill bensinmacken eller i parken. Mysigt är det hur som helst! 🙂
Kavla sen ut den på mjölat bakbord till ca 0.5 cm tjocklek.
Med en kaksporre skär man sen ut sneda och lagom stora/små rektanglar, mina är ungefär 2×8 cm.
Sen skär man ett snitt med sporren i mitten av rektangeln och trär den ena snibben genom snittet så att kakan får sin klassiska ”twist”.
Sen är det dags för friteringen! Tänk på att het olja inte är nåt att leka med, barnen får inte vara i köket när jag friterar och jag ser alltid till att ha flertalet lock nära till hands att kväva en eventuell eld med ifall oljan skulle ta fyr! Sen tycker jag att det underlättar att ha en vanlig stektermometer i oljan (gärna med alarm) så jag enkelt kan hålla koll på temperaturen. 180 grader är perfekt men det brukar variera mellan 175-185 eftersom klenäterna kyler ner oljan lite.. En hålslev i metall är ett bra redskap att plocka upp klenäterna med när de är färdiga.
Lägg försiktigt ner några klenäter åt gången i oljan, de sjunker till botten först, men stiger till ytan när de är ”genomfriterade”. Snurra gärna lite på kakorna och sära på dem med en gaffel så de inte fastnar i varandra utan blir jämnt friterade. När de börjar bli gyllenbruna är det dags att fiska upp dem med hålsleven!
Sen lägger jag mina på ett par ark hushållspapper så att överflödig olja sugs upp.
Vill du sen ha dina klenäter sockrade så är det nu du ska doppa dem i strösocker, efter att oljan runnit av men innan de svalnar.. Men jag föredrar som sagt mina osockrade!
Och så här ser de ut när de inte är fullastade med en massa bakverk.. 🙂
Ett till synes ganska ordinärt recept på saffransbullar, kanske degen var aningen lösare i konsistensen än vanligt, men annars var det inget märkvärdigt med den.
Det blev en ganska lättbearbetad deg, det var lätt att forma snygga kusar och galtar. Dottern fick också vara med och baka lite, men hon tänkte lite mer utanför ramarna och bakade bl a lussesniglar..
…prisrosetter (till vänster nedan, jag trodde att det var en bläckfisk!) och en luciasoffa (nedan till höger)!
Några klassiska släta bullar att pensla med smält smör och doppa i socker blev det också, men de hamnade rakt i frysen..
Ett stort fat med rykande nybakade lussekatter i dotterns design fick vi i alla fall till fikabordet!
Och bullarna fick förvånansvärt bra betyg! Luftiga och saftiga med bra saffranssmak! När gästerna gick hem fanns det bara en stackars bulle kvar på fatet, men den slank snabbt ner i min mage…
Nu ska jag inte vara så drastisk och säga att jag har ett nytt favoritrecept, men det var nog inte sista gången jag bakade lussebullar enligt det här receptet… 😉
JULPUSSAR 